Jag har en kristallklar minnesbild från min barndom då jag upptäckte serietidningen Transformers. Det var på en sunkig korvkiosk i Norrtälje som jag hittade nr 4 från 1987. Jätterobotarna som kunde förvandlas till bilar och flygplan var häftiga och fanns att köpa som leksaker men i serien uppvisade de även högst mänskliga känslor.

I det pågående historiearket hade den onde Megatron slaktat de godsinta autoboterna och hängt upp dem som plåtflängda vrak. Den ende som klarat sig undan var ”sjukvårdaren” Ratchet som till slut hamnar i Megatrons sikte. I ett desperat försök att besegra denne Goliat kastar sig Ratchet på denne onde bedragare (den finurliga översättningen av Decepticon) för att putta honom över ett stup – men lyckas till synes inte ens göra en repa i lacken. Men då Megatron ger ifrån sig ett triumferande robotskratt spricker marken under honom och han faller mot sitt öde. Jag var fast.

1991 kom det sista numret av Transformers ut i USA (#80) och så även i Sverige (#6/’91). Flera andra serier följde i dess spår (åtminstone i staterna) men ingen av dessa lyckades fånga mitt intresse. Men i år, 21 år efter nedläggningen, fortsatte serien – otroligt nog med samma kreatörer! Transformers-gurun Simon Furman skriver och Andrew Wildman & Stephen Baskerville tecknar ”Transformers: Regeneration One”.

I skrivande stund har jag bara läst ett par nummer men där det inte klickat för mig tidigare faller allt på plats för mig i den här tidningen. Det känns verkligen som att plocka upp den där förlorade fortsättningen efter 21 år. Nu är det dock inte en bokstavlig fortsättning i och med att tid även förflutit på hemplaneten Cybertron där Transformers sist sågs till, men det dras i såväl gamla som nya historietrådar.

Är inte detta bara ännu ett tecken på att vi lever i en tid fylld av återutgivningar och remakes? Är jag inte bara blind av nostalgi? Kanske. Men för mig, och säkert många andra, är detta ett väldigt kärt återseende.

//Freddie