Julkalendern har så här långt, med undantag för den kritiska granskningen av The Dark Knight Rises  mindre charmerande delar, fokuserat på saker från 2012 som vi minns med värme. Men det ska gudarna veta att året emellanåt varit svårt att ta sig igenom. Sticker ut i kategorin enerverande händelser gör åsiktsstormen som följde på Behrang Miris, konstnärlig ledare för barn och ungdomskultur på Kulturhuset i Stockholm, enväldiga beslut att hårdgallra samtliga Tintinalbum från bibliotek TioTretton. Hela affären präglades av folk som agerade oreflekterat, faktafel i rapporteringen, illa underbyggda uttalanden och överdrivna reaktioner från en massa människor som i beklämmande stor utsträckning ökade spridningen av felaktiga uppgifter. Nedan följer en redogörelse över hur jag som till vardags arbetar bredvid TioTretton i Serieteket upplevde situationen:

* Fredag 21 september kommer en kollega in på mitt kontor med en vagn full av Tintinalbum. Jag får veta att Miri sent under torsdagens planeringsdag berättat att han ville ta bort serien från TioTretton med hänvisning till rasistiskt och stötande innehåll. Ingen diskussion förekom. Alla som genomlidit liknande dagar vet hur mosig hjärnan blir framåt eftermiddagen. Ingen skugga faller över kollegorna på TioTretton för att de inte orkade tjafsa med sin konstnärlige ledare i det läget. Jag och kollegan beslutar att Serieteket tar över albumen tills vidare.
* OBS! Jag noterar att Tintin i Kongo inte finns med på vagnen och frågar min kollega om detta. Får till svar att man helt enkelt valt att inte köpa in det albumet.
* Jag blir irriterad över den märkliga gallringen men förlorar inte direkt någon sömn över det här dumma tilltaget under dagarna som följer. När DN dimper ner i brevlådan tisdagen 25 september förstår jag dock att det kommer bli en mycket speciell vecka. Läs artikeln och klicka dig fram till alla spaltmetrar som följde här! Texten är bemängd med faktafel och ger intryck av att ha skrivits på språng. Likväl är den fylld av saker som är svåra att bortförklara, som att Miri anser att gallringen av Tintin bara är början på en mer omfattande utrensningsprocess som samtliga bibliotek i Kulturhuset kommer att bli indragna i.
* Twitter stormar! Facebook kokar!
* På väg in till jobbet får jag ett sms från min kollega Ola Hellsten. Han har författat en text med anledning av det inträffade som han vill jag ska kolla på och bidra till, vilket jag gör. Läs här!
* På Kulturhuset är stämningen upptrissad. Pressuppbådet tar upp stora delar av biblioteket. Alla kameror zoomar in på Tintin i Kongo som följaktligen blir fokus för mycket av den debatt som följer. Min hypotes är att Miri fällt resten av Hergés verk med utgångspunkt i det albumet, men det är bara ren spekulation från min sida.
* Med omedelbar verkan kastas Serieteket in i en veritabel mediablitz. Ola blir intervjuad ett par meter bort medan jag pratar med folk från tv. Författaren Anders Fager hör av sig och ställer in sitt planerade framträdande (som lyckligtvis sedan blev av) på Stockholms H.P. Lovecraftfestival II, med hänvisning till Miris censoriska agerande. På TioTretton snackar Kulturhusets chef Eric Sjöström med pressen. När jag är på väg in till kontoret blir jag ombedd att hämta vagnen med Tintinalbum. Under ivrigt fotograferande återbördar Sjöström böckerna till bibliotekets hyllor. Det har gått cirka fem timmar sedan DN nådde prenumeranterna.
* Allt blåser inte över för det. En allt mer osaklig debatt fortsätter drivas i kommentarsfält, sociala medier, i press, radio och tv. Tonläget blir oerhört uppskruvat. Det blir en fråga om yttrandefrihet, censur, förmynderi, bibliotekspolicy, rasism, vit vrede, kommunism, nazism, bokbål och religion. Jag svarar inte för följderna om jag en gång till hör en person lite förnumstigt påpeka att ”Ska man censurera X, ja då måste man också ta bort Bibeln, Koranen, Maos lilla röda…”
* Någonstans här etableras lögnen att allt Miri velat göra var att flytta Tintinalbumen tio meter, till Serietekets klassikerhylla.
* En djupt ångerfull Miri ber om ursäkt till Kulturhusets personal på ett extrainsatt möte under onsdagen 26 september. Därefter tar han time out i ett par månader. Häromveckan smögs nyheten att han avslutar sin anställning på Kulturhuset ut i diverse smånotiser som den här. Se honom i Melodifestivalen nästa år!
* Ett specialavsnitt av Hög av serier om Tintinaffären spelas in 26/9 som ni kan höra på www.hogavserier.se under rubriken ”I stormens öga”.
* För min del fortsätter Tintincirkusen med ett inhopp i Lilla Aktuellt innan jag flyger ner till Bok och Biblioteksmässan i Göteborg. Till min stora förvåning och oerhörda lättnad är affären vad besökarna där anbelangar i princip utagerad.  Det har gått två dagar sedan DN publicerade sin artikel. Veckan därpå följde ett inhopp i P1s Ny våg, men sedan var den offentliga delen av detta över för min del. Privat har jag dock fått dra historien ett par gånger till i olika sammanhang…

Kontroversen kring Tintin fortsatte kasta sin skugga över det allmänna medvetandet ett bra tag framöver och jag har uppriktigt sagt varit mörkrädd över en del av reaktionerna. Man får en fingervisning av hur detta kunnat se ut när man läser inlägget om det hela från TioTrettons blogg. Nätets relativa anonymitet inspirerar som bekant inte alltid till ett större mått av civiliserat beteende. Åtskilliga artiklar har skrivits där samma felaktiga uppgifter fortsatt figurera. Tintindebaklet blev en del av en större diskussion kring rasism som förts under hela 2012 och fått bränsle av saker som konstnären Makode Lindes tårtinstallation på Moderna Muséet, Stina Wirséns barnböcker och inte minst folkvalda politikers agerande. Nu i december har det återigen stormat av likartade anledningar efter Disneys beslut att klippa i filmen ”Santa’s Workshop”, en del i serien Silly Symphonies från 1932. Go figure!

Att frågor kring rasism och vårt att sätt att se på Sverige och dess olika invånare är viktiga att diskutera råder det inga tvivel om. Jag önskar mig bara att folk i framtiden läser på och framförallt tänker efter innan de uttalar sig. Lär ju hända!

//Anders.