Är förstås långtifrån hundra på att Daniel Clowes citerade LL Cool Js ”Mama Said Knock You Out” i samband med att hans första, och längsta någonsin, serie på fem år lanserades i våras. Men citatet känns potentiellt passande för en skapare som sparkade igång sin karriär som en del av hyperironiska Gen X under tidigt 90-tal och definitivt drog sitt strå till den stora stacken av referenstryfferad och småelak humor.

I vilket fall är Patience ett storartat verk. Clowes kombinerar sin lyhördhet för samspelet mellan människor med stenhårt skildrad sf i fantasmagoriska bilder som för tankarna till mästaren Steve Ditkos skildringar av resor i olika dimensioner. Huvudpersonen Jack Barlow kämpar för att livet med den älskade Patience och barnet de väntar ska bli så perfekt som möjligt. Allt slås i kras dagen han kommer hem och hittar frun mördad. Många år senare får en mycket äldre, cynisk och känslomässigt avstängd Jack plötsligt möjligheten att resa tillbaka i tiden och ställa allt till rätta. Kommer han att lyckas förhindra mordet och rädda sin framtid eller är det i själva verket tidsresenären själv som orsakar tragedin? Obönhörligt spännande och berättad med hans skarpaste penndrag någonsin ger Patience definitivt The Death Ray konkurrens som min Clowesfavorit så här långt.

//Anders.