Det finns vissa trender som håller i sig längre än vad man kan tro och det finns fenomen som ligger och surrar konstant i bakgrunden. En av serievärldens mest ihållande sanningar tog slut 2015 i och med att Marvel tog Wolverine av daga.

Innan den kanadensiske slåttermaskinen gick till de sälla jaktmarkerna inkapslad i ett skal av ironiskt adamantium var han en stapelvara i nästan alla gruppkonstellationer inom Marvelvärlden, förutom att han hade sjuttifjorton egna tidningar.

X-Men: Battle of the Atom #1 (Nov. 2013) tecknad av David López.

Nu lever namnet vidare i vissa former och alternativa historier, men tekniskt sett är Wolverine inte längre en del av Marvels aktiva spelartrupp.

Wolverines (förmodligen tillfälliga) bortgång inspirerade mig till följande tanke. Varför inte låta Deadpool gå samma öde till mötes?

Wade Wilson skapdes som en parodi på Teen Titans-skurken Deathstroke från DC Comics. Karaktären fungerade uppfriskande i början av sin existens genom att peta hål på serietroper.

Men då skaparen Rob Liefeldt är lika subtil som en slägga i huvudet och ironi under 90-talet gick från att vara referentiell till att faktiskt ha ett reellt egenvärde muterades Deadpools roll som palettrensare till att bli en vandrande blinkning till publiken.

I dagsläget finns det alldeles för många titlar med den storkäftade legoknekten som ursprung. Vi behövde en gång i tiden påminnas om att serier ibland kan bli lite högtravande, men när ironin blir etablissemang är den inte längre lika intressant. Se bara på Henrik Schyffert. Så hej då Deadpool, låt filmen som delar ditt namn bli det sista vi ser av dig på ett tag.