Dagen då betydande delar av lyssnarskaran, och världen i stort, är på väg att gå totalt bananas över en galax långt, långt borta vill jag passa på att slå ett slag för en annan vittomfattande franchise som dök upp årtiondet före och inspirerade till många uppföljare. Jag talar givetvis om Planet of the Apes! Efter att sedan 2011 ha publicerat rikhaltiga bidrag till befintlig apkanon, som jag också läst ett par delar av i år men sparar till ett arkivavsnitt, har Boom! Studios ett tag satsat på mer eller mindre knasiga crossovers. De har jag gett stort säkerhetsavstånd, men som bekant finns det undantag till nästan varje regel.
När jag först hörde talas om Tarzan on the Planet of the Apes var det nära att jag slog mig för pannan: att ingen tänkt på detta tidigare! Vi på Högen har ju genom åren rätt ofta drivit med de alltmer osannolika sammanslagningar av disparata figurer som Dark Horse Comics ägnat sig åt. Ändå fick vi vänta till år 2016 innan någon tussade ihop apornas son med deras planet. Som en stryksugen masochist beställde jag genast nummer ett. Döm om min förvåning när jag stålsatt började läsa och faktiskt upptäckte att det här var riktigt kul. Medförfattarna Tim Seeley (Tarzanexpert) och David Walker (Apesdito) kompletterar varandra mycket väl och på ett snyggt sätt sammanflätar de respektive mytologier utan den sedvanliga startsträckan som plågat så många cross overs genom åren. Jag ska inte avslöja hur de får ihop det då tillvägagångssättet verkligen strök denna apvän medhårs, men låt oss säga att det ger Hassleins tidsteorier en rejäl holmgång. Fernando Dagnino får till de kända figurernas utseenden men ger även prov på en del riktigt snygg monsterdesign. Jag kom riktigt nära att köpa ett av hans original på Thought Bubble, men priserna var aningen brutala för min nuvarande ekonomi tyvärr. Det kommer att bli totalt fem nummer och jag återkommer med en mer fullödig recension i ett framtida avsnitt.
//Anders.