Tolv arga seriefigurer
Eftersom att en av mina favoritfilmer genom alla tider är domstolsdramat 12 angry men (jag njuter av både Sydney Lumets klassiker från 1957 och William Friedkins tevefilmatiseringen från 1997) tänkte jag idag i lucka 12 lista ett dussin arga seriefigurer.

Rafael – Mer emo-sur än arg, men en hetlevrad herre vars humör matchas av den röda färgen på hans bandana. Perfekt exempel på varför “Teenage” är en viktig del av titelnamnet.

Kingpin – Hamnar tidigt på listan för att han framstår som kylig och kalkylerande för det mesta. Men när Wilson släpper lös är han inte att leka med.

The Thing – Egentligen mest arg på sol-/retstickan Human Torch men när Big Ben deklarerar dunkardags är det oftast med en god portion vrede i blicken.

Lilla My – Mymlans lillasyster kanaliserar sina känslor på ett mer konstruktivt sätt, men inte desto
mindre ilsk för det. Fokuserad envishet, drivande glöd och vassa tänder kommer man långt med.

Red Hood – Jason Todd misshandlades till döds av Jokern, men har blivit rätt hårt åtgången av en del efterföljande serieskapare sen dess. Lugnade sig något i och med New 52 när han i Red hoods skepnad skulle iklädas rollen som rebellhunk. Är dock bäst som skoningslös hämnare med rykande puffror och komplicerad relation till styvpappa Wayne.

J Jonah Jameson – Daily Bugles koleriske chefredaktör bär på en ilska mot trikåbärande “hjältar” i allmänhet och Spidde i synnerhet som är så stark att till och med hans frisyr och mustasch ser arga ut.

Yosemite Sam – Lika kort stubin som de dynamitgubbar som ofrånkomligen exploderar i ansiktet på honom. Har konkurrens av Daffy Duck som den mest animerade i Warner Brothers stall, men den senare har inte lika sköna haranger eller eldiga mustascher.

Wolverine – Konsekvensen av vildsint ursinne är själva drivkraften bakom många av Wolverines bästa historier. Är dock tråkigast när han tas över helt av djuriska instinkter. Konflikten mellan det vilda odjuret och den kännande människan är klart mer intressant.

Dex-Starr – En blå föredetta huskatt som fick ilskans röda kraftring när han kastades från Brooklyn Bridge i en säck. Letade upp de som kastade av honom från bron, hade ihjäl dem och sov på deras skallar. Svårt att hitta en mer sympatisk Lex Talonis-/skapelsehistoria, trots att katten sen blev en av de mer osympatiska och sadistiska karaktärerna i Red Lantern Corps.

Saint of Killers – Med ett vitglödgat hat och ilska nog att skjuta sig både till himmel och helvete är Saint of Killers en av Preacher-seriens mest obehagliga karaktärer. Hans ilska är oftast återhållen och därför kan man luras att tro att den inte finns där. Men när han släpper lös sin samlade vrede skakar till och med himlens grundvalar.

Kalle Anka – Argaste ankan i stan är själva urtypen för manlig oförmåga att hantera känslor i motgång. Kanske är det därför han är så populär? Tur att hans ursinne inte verkar ha påverkat hans brorsöner negativt.

Hulken – Kommentar överflödig.

//Anton