Som en reaktion på något störande eller dålig stämning kan många brista ut i skratt. Man behöver en ventil helt enkelt, oavsett om det rör sig om t ex The Office eller splatter. Jag har sällan skrattat så mycket som när jag läste Mox Nox av Joan Cornellà.

Trots att den oftast är helt dialoglös används det sekventiella berättandet för att vända saker på huvudet och skapa absurda skämt på stilrent målade sidor. Karaktärerna har ofta ett brett leende på läpparna trots diverse våldsamheter och surrealistiska inslag.

Konst ska väcka känslor och Mox Nox gör det med råge.

/ Freddie