Team-ups är en av mina absoluta favoritgenrer oavsett konstform och gör subgenren men on a mission bättre än serier. Ett gäng omaka hjältar (eller antihjältar) av olika bakgrund och personligheter som måste samarbeta för en gemensam sak, vad kan bli bättre?

När DC startade om sitt multiversum för första (!) gången det här årtiondet och lanserade The New 52 var jag het på gröten på flera av team-titlarna. Suicide Squad, Blackhawks och framför allt Demon Knights. Den sistnämnda är kortfattat Sju vågade livet filtrerad genom Kung Arthur-myten och klassisk DC-fantasy.

Paul Cornell skriver med komisk snärt och kärlek till sina subjekt. Oavsett om det gäller Kirby-favoriten Ettrigan trollkvinnan Madame Xanadu, eviga ärkeskurken Vandal Savage, androgyne riddaren Shining Knight, mystiske The Horsewoman, alkemiken Al Jabr eller amazonen Exoristo som i ett nummer skallar en triceratops. De får alla skämta lagom mycket, slåss med dinosaurer som rider på andra dinosaurer(!!) och försöka tampas med Morgana Le Fey.

The New 52 gjorde ett så halvdassigt jobb med att bära DC-manteln både ekonomiskt och konstnärligt att återställningen återställdes i och med Re-birth några år senare, men bland den minnesvärda minoriteten av bra böcker den kreativa hickan ändå resulterade i är volymerna Seven Against the Dark, The Avalon Trap och The Gathering Storm klart värda att leta upp.

/Anton