Så här när julen är en knapp vecka bort får jag alltid en stark känsla av familjetillhörighet. Så därför kommer här en lista med mina favoriter bland seriefamiljer.

Muminfamiljen – Överlägsen favorit i den här listan. Jag kan inte välja vem i skaran jag tycker om bäst av de vita runda trollen*. Jag bakar in Mymlan, lilla My och hennes 35 syskon samt Snorken och Snorkfröken och varför inte Too-ticki, Snusmumriken och Sniff i familjen också. Plus att vi inte får glömma Förfadern.

Bröderna Dalton – Joe, William, Jack och Averell. Inkompetenta med enormt storhetsvansinne och aptit på livet (och i Averells fall mat). Daltonmorsan och deras mindre kända (och betydligt farligare) kusiner Bob, Grat, Bill och Emmet får räknas in i skaran. Fängelsehunden Ratata får vara med på ett hörn också, han har ju suttit ihop med minst en Dalton-broder vid så många tillfällen att han måste räknas som familj.

Bruce Wayne med förlängd familj – Brottsbekämparnas alfahanne är visserligen föräldralös, men med Alfred i släp och (beroende på medium) den underbara faster/moster Harriet kommer han aldrig fira jul ensam. För säkerhets skull samlar han på sig mängder surrogatbarn under åren, en av dem är till och med hans genetiska avkomma. Symbolen för att familj är något man väljer minst lika mycket som något man föds in i.

Kalle och Hobbe, mor och far – Ensambarn med två föräldrar är inte alltid dans på rosor, speciellt inte när man ska hitta någon att leka med. Så det är skönt att ta inspiration från den filosoferande busungen Kalle och hans tygtiger Hobbe. I mitt fall var det koalan Kolan som jag filosoferade med och släpade med på mina soloäventyr.

Ogami Ittō och Daigoro – Den ultimata ensamföräldern. Tungt bestyckad barnvagn, benhård vilja, svärdmästeri och en tvååring med en mördares själ. Det är som om Disney själv skrivit sagan.

*Jo det kan jag visst det, Muminpappan såklart.

Favoritfamiljen med vänner.

//Anton