Bechdeltest, sexism i seriebranschen och andra kontroverser från det gångna året
”Må du leva i intressanta tider,” är förvisso inte en uråldrig kinesisk förbannelse men väl ett gångbart uttryck. Och nog har även 2013 varit intressant i det avseendet att det i vanlig ordning stormat och diskuterats en del kring diverse brännbara frågor. Sedan kan man givetvis ha olika åsikter om hur intressant det egentligen är när folk munhuggs offentligt i vad som populärt kallas ”kulturdebatt”. De exempel jag tar upp nedan är dock tillfällen då diskussionerna på sikt förhoppningsvis leder till större medvetenhet och kanske förändring.
Att Bio Rio skulle få rubriker världen över när man i samarbete med ett par andra svenska biografer valde att ta en idé från en av Alison Bechdels Dykes to Watch Out Forstrippar från 1985 och använda den för märkning av sin filmrepertoar hade nog få av de inblandade räknat med. I korthet går Bechdeltestet ut på att filmer ska innehålla minst två namngivna kvinnliga figurer som för ett samtal om något annat än sitt förhållande till män. Många hyllade tilltaget, andra blev förbannade. Satsningen gav i vilket fall önskad effekt, att fler började fundera över hur skev representationen av kvinnor på film är än idag.
En allvarligare diskussion med deltagare främst från den amerikanska seriebranschen kom igång efter att serieskaparen Tess Fowler gick ut med att hon och flera andra tjejer blivit trakasserade av numer välkände författaren Brian Wood. Många blev styrkta av Fowlers initiativ och berättade sina egna historier om sunkig förlagskultur och seriemässornas mörkare sidor. Att problemen är så omfattande kunde man föreställa sig, men likväl är det tråkigt om än nödvändigt att bli påmind. Hoppas verkligen att det här blir en väckarklocka och att branschen börjar ta problemen på allvar.
Högengänget kan höras diskutera dessa händelser i avsnitt 133.
I Sverige blossade återigen debatten kring rasstereotyper och representation i serier upp, denna gång med anledning av att julkalenderaktuella Barna Hedenhös innehåller en del mindre smickrande porträtt av den amerikanska urpsrungsbefolkningen. Ungefär samma argument som förekom i Tintindebatten häromåret turnerades för och emot förlagets vilja att censurera albumet ifråga. Det kan man givetvis bli lite trött av, men återigen, problemen försvinner inte genom att vi blundar för eller klipper bort dem.
/Anders.