Normalt sett ägnar jag en lucka per år till serietidningsrelaterade filmer på den stora vita duken. Men under rådande omständigheter får det bli en genomgång av filmer som år 2020 dök upp på lite mindre dukar och skärmar därhemma istället.

Först och bäst är The Old Guard med Charlize Therons uråldriga men aldrig åldrande krigare Andromake. Bra drag, skön gruppdynamik och samma intressanta nytolkningar av den odödlige hjältens fördelar och vedermödor som i originalserien.

En film som hann dyka upp en kort stund på bio var Suicide Squad-spinoffen Birds of Prey: And the Fantabulous Emancipation of One Harley Quinn som likt en klassisk bergådalbana bjöd på hissnande höjder och bråda djup, men överlag landade högt upp i listan av DCEUs utbud.

Mindre lyckad (enligt mina vapenbröder) var Vin ”var tog min självdistans vägen” Diesels Bloodshot som även den hann få några biobesök världen över. Sviktande tonträff och seg huvudrollsinnehavare var omdömet som fått mig att låta den ligga rätt långt ner i tittlistan för undertecknad.

En glad överraskning var Chris ”Jag har tröttnat på Thor” Hemsworths Extraction där slumkvarteren från originalserien Ciudad flyttat från Mexiko till Indien och Bangladesh. Att den äldsta brodern i den australiensiska motsvarigheten till Skarsgård-klanen hade en erfaren stuntkoordinator som regissör gav något av 2020 års bästa actionscener, men tyvärr även en i övrigt rätt blek historia med förutsägbara vändningar.

I den animerade världen kan jag främst rekommendera filmatiseringen av Super Man Red Son, om inte annat så för Jason Isaacs insats som kamrat Stålis.

Nya teveserier med serietidningsförlagor var det lite tunnare med i år. Jag gav både Star Girl och Snowpiercer ett par avsnitt, men fastnade inte riktigt.

Nästa år hoppas jag få gå tillbaka till biograferna och njuta av storfilm efter storfilm som vibrerande ligger och väntar på kö. Black Widow, Wonder Woman 1984, Eternals och faktiskt även nystarten av Suicide Squad är några filmer jag har rätt höga förväntningar på.

//Anton