2020 har bjudit på många överraskningar, men för mig är en av de största att jag hittat till fler manga-serier som jag aktivt följer. Jag har aldrig haft något direkt emot japanska serier, men jag har heller inte varit ett stort fan. Sedan några år tillbaka har jag njutit av One Punch Man, men i år slog jag till på en serie som jag med viss tveksamhet fortfarande läser. Till min egen stora förvåning.

Det handlar om Drifting Dragons av Taku Kuwabara som hänger sig kvar i mitt aktiva läsande. Den långsamt rofyllda berättandet och överdrivna detaljrikedomen kring de otaliga ”drakrätter” som presenteras, med både recept och instruktioner kring hur dessa rätter ska tillagas. Jag trodde inte att jag skulle fortsätta efter volym 1, mest för att jag fann den romantiserade bilden av jakten på drakarna i serien som en förtäckt hyllning till valjakt, men till dags dato har jag köpt alla tillgängliga album. Kanske delvis för att serien mer och mer handlar om respekten för natur och hur rovjakt och ärelystnad inte är något eftersträvansvärt.
//Anton.