Jämsides med allt kortare utgivningscykler och en massa annat nonsens så publicerades det short box efter short box (eller hyllmetrar för er volymväntare) av fantastiska superhjälteserier under det senaste årtiondet. Vem kan glömma Matt Fraction och David Ajas Hawkeye # 11, en nästan dialoglös tidning där Pizza Dog löser mysterier och jagar sitt favoritkäk?

En ansenlig mängd av de bästa tidningarna stod den högproduktive kanadensaren Jeff Lemire bakom. I sällskap av Andrea Sorrentino gav han oss en Green Arrow-svit som verkligen stod ut med sin visuella briljans mitt i DCs i övrigt rätt meningslösa New 52-satsning. Hos Marvel gjorde han och Greg Smallwood en minnesvärd räcka om femton nummer Moon Knight som grävde djupt i såväl författarens egna erfarenheter som figurens grunder i den egyptiska mytologin. Utöver arbete med andras kreationer så skapade han ett vittomfattande och ännu expanderande eget universum med Black Hammer hos Dark Horse Comics.

Av allt det som Lemire skrev under 2010-talet så var det dock inget som gjorde mig lika glatt överraskad som Bloodshot Reborn. Att han, och tecknare som Mico Suayan, Butch Guice (se nedan) och många fler, skulle lyckas leverera mörka och personliga historier i takt med samtiden där Valiants nanobotförstärkta Wolverine-kopia hade huvudrollen var mycket oväntat. I ett decennium där allt fler bedömde kultur utifrån innehåll var det oerhört uppfriskande med en så tydlig demonstration av att det är utförandet som räknas. / Anders L.